Surah Al-Ma'arij
Note: “Read tarjumah” uses your device voices. If your language voice isn’t installed (e.g., Urdu), your browser may fall back to another voice. Recitation audio requires internet.
- سَأَلَ سَآئِلُۢ بِعَذَابٖ وَاقِعٖ1
EN MAN frågade om ett straff som väntar
- لِّلۡكَٰفِرِينَ لَيۡسَ لَهُۥ دَافِعٞ2
dem som förnekar sanningen och som ingen kan avvärja
- مِّنَ ٱللَّهِ ذِي ٱلۡمَعَارِجِ3
[ett straff] från Gud till vilken många vägar leder upp
- تَعۡرُجُ ٱلۡمَلَـٰٓئِكَةُ وَٱلرُّوحُ إِلَيۡهِ فِي يَوۡمٖ كَانَ مِقۡدَارُهُۥ خَمۡسِينَ أَلۡفَ سَنَةٖ4
Till Honom stiger änglarna och den heliga ingivelsens ande upp under en dag vars längd är femtiotusen år
- فَٱصۡبِرۡ صَبۡرٗا جَمِيلًا5
Uthärda därför [dina prövningar, Muhammad,] med väl buret tålamod
- إِنَّهُمۡ يَرَوۡنَهُۥ بَعِيدٗا6
De ser [straffet] som något mycket avlägset
- وَنَرَىٰهُ قَرِيبٗا7
men Vi ser det som något som ligger helt nära
- يَوۡمَ تَكُونُ ٱلسَّمَآءُ كَٱلۡمُهۡلِ8
Den Dagen skall himlen likna smält koppar
- وَتَكُونُ ٱلۡجِبَالُ كَٱلۡعِهۡنِ9
och bergen skall vara som högar av rödfärgad ull
- وَلَا يَسۡـَٔلُ حَمِيمٌ حَمِيمٗا10
Ingen vän frågar efter en vän
- يُبَصَّرُونَهُمۡۚ يَوَدُّ ٱلۡمُجۡرِمُ لَوۡ يَفۡتَدِي مِنۡ عَذَابِ يَوۡمِئِذِۭ بِبَنِيهِ11
[ändå] får de se varandra. För att köpa sig fri från straffet kommer den obotfärdige syndaren den Dagen att vilja offra [till och med] sina barn
- وَصَٰحِبَتِهِۦ وَأَخِيهِ12
sin hustru, sin broder
- وَفَصِيلَتِهِ ٱلَّتِي تُـٔۡوِيهِ13
de anhöriga som hade beskyddat honom
- وَمَن فِي ٱلۡأَرۡضِ جَمِيعٗا ثُمَّ يُنجِيهِ14
ja, alla jordens invånare - [om] han på så sätt kan rädda sig
- كَلَّآۖ إِنَّهَا لَظَىٰ15
Ack, nej! [Han slipper inte ifrån denna] rasande eld
- نَزَّاعَةٗ لِّلشَّوَىٰ16
som skall [bränna] bort hans hud upp till och med huvudsvålen
- تَدۡعُواْ مَنۡ أَدۡبَرَ وَتَوَلَّىٰ17
Den kallar alla dem som vände ryggen [åt budskapet] och drog sig undan
- وَجَمَعَ فَأَوۡعَىٰٓ18
och dem som samlade och gömde [rikedomar i sina kassakistor]
- ۞إِنَّ ٱلۡإِنسَٰنَ خُلِقَ هَلُوعًا19
MÄNNISKAN är skapad rastlös och otålig
- إِذَا مَسَّهُ ٱلشَّرُّ جَزُوعٗا20
Hon beklagar sig så fort hon drabbas av något ont
- وَإِذَا مَسَّهُ ٱلۡخَيۡرُ مَنُوعًا21
men om det goda kommer på hennes lott visar hon [de behövande] ifrån sig
- إِلَّا ٱلۡمُصَلِّينَ22
[Så uppträder] inte de som med allvar ger sig hän åt sin andakt
- ٱلَّذِينَ هُمۡ عَلَىٰ صَلَاتِهِمۡ دَآئِمُونَ23
och som oförtröttligt förrättar sin bön
- وَٱلَّذِينَ فِيٓ أَمۡوَٰلِهِمۡ حَقّٞ مَّعۡلُومٞ24
och som av vad de äger [anslår] rättmätiga andelar
- لِّلسَّآئِلِ وَٱلۡمَحۡرُومِ25
åt tiggarna och dem som [i tysthet] lider nöd
- وَٱلَّذِينَ يُصَدِّقُونَ بِيَوۡمِ ٱلدِّينِ26
och som tror på Domens dag
- وَٱلَّذِينَ هُم مِّنۡ عَذَابِ رَبِّهِم مُّشۡفِقُونَ27
och fruktar sin Herres straff
- إِنَّ عَذَابَ رَبِّهِمۡ غَيۡرُ مَأۡمُونٖ28
ingen kan vara säker på att gå fri från sin Herres straff
- وَٱلَّذِينَ هُمۡ لِفُرُوجِهِمۡ حَٰفِظُونَ29
och som håller sina begär i styr
- إِلَّا عَلَىٰٓ أَزۡوَٰجِهِمۡ أَوۡ مَا مَلَكَتۡ أَيۡمَٰنُهُمۡ فَإِنَّهُمۡ غَيۡرُ مَلُومِينَ30
och inte [ger fritt utlopp åt sin lust] med andra än sina hustrur eller dem som de rättmätigt besitter - inget klander kan då riktas mot dem
- فَمَنِ ٱبۡتَغَىٰ وَرَآءَ ذَٰلِكَ فَأُوْلَـٰٓئِكَ هُمُ ٱلۡعَادُونَ31
men går de längre är de syndare
- وَٱلَّذِينَ هُمۡ لِأَمَٰنَٰتِهِمۡ وَعَهۡدِهِمۡ رَٰعُونَ32
och de som troget fullgör sina förtroendeuppdrag och uppfyller sina löften
- وَٱلَّذِينَ هُم بِشَهَٰدَٰتِهِمۡ قَآئِمُونَ33
och de som står fast vid sitt vittnesmål
- وَٱلَّذِينَ هُمۡ عَلَىٰ صَلَاتِهِمۡ يُحَافِظُونَ34
och de som slår vakt om bönen
- أُوْلَـٰٓئِكَ فِي جَنَّـٰتٖ مُّكۡرَمُونَ35
[Alla] dessa skall [hälsas] med hedersbetygelser i [paradisets] lustgårdar
- فَمَالِ ٱلَّذِينَ كَفَرُواْ قِبَلَكَ مُهۡطِعِينَ36
HUR ÄR det fatt med [dessa] sanningens förnekare, som ivrigt tränger fram med sträckta halsar
- عَنِ ٱلۡيَمِينِ وَعَنِ ٱلشِّمَالِ عِزِينَ37
från höger och vänster i stora grupper
- أَيَطۡمَعُ كُلُّ ٱمۡرِيٕٖ مِّنۡهُمۡ أَن يُدۡخَلَ جَنَّةَ نَعِيمٖ38
Är det av iver att få stiga in i lycksalighetens lustgårdar
- كَلَّآۖ إِنَّا خَلَقۡنَٰهُم مِّمَّا يَعۡلَمُونَ39
Visst inte! De vet ju av vad de har skapats
- فَلَآ أُقۡسِمُ بِرَبِّ ٱلۡمَشَٰرِقِ وَٱلۡمَغَٰرِبِ إِنَّا لَقَٰدِرُونَ40
Vid alla soluppgångars och alla solnedgångars Herre! Vi är sannerligen i stånd
- عَلَىٰٓ أَن نُّبَدِّلَ خَيۡرٗا مِّنۡهُمۡ وَمَا نَحۡنُ بِمَسۡبُوقِينَ41
att i deras ställe sätta bättre [människor än de] - ingenting kan hindra Oss
- فَذَرۡهُمۡ يَخُوضُواْ وَيَلۡعَبُواْ حَتَّىٰ يُلَٰقُواْ يَوۡمَهُمُ ٱلَّذِي يُوعَدُونَ42
Låt nu [förnekarna] fortsätta med sina ordlekar, till dess de står inför den Dag som de fått löfte om
- يَوۡمَ يَخۡرُجُونَ مِنَ ٱلۡأَجۡدَاثِ سِرَاعٗا كَأَنَّهُمۡ إِلَىٰ نُصُبٖ يُوفِضُونَ43
den Dag då de skall skynda fram ur sina gravar, som om de hade bråttom att inställa sig [till andakten] inför sina gudabilder
- خَٰشِعَةً أَبۡصَٰرُهُمۡ تَرۡهَقُهُمۡ ذِلَّةٞۚ ذَٰلِكَ ٱلۡيَوۡمُ ٱلَّذِي كَانُواْ يُوعَدُونَ44
stirrande i marken, nedtyngda av skam. Detta är den Dag om vars ankomst de gång på gång har varskotts